Nu ska jag dela med mig av det som jag tycker är jobbigast med att inte tåla gluten, det som jag genom mitt företag vill jobba med för att andra ska slippa uppleva. Känslan av att vara annorlunda och kräsen för att man inte kan äta all mat.

Idag var jag hemma hos mina föräldrars granne. Hon är jättesnäll och jag vet att hon vill alla väl. Hon är hemmafru och bakar mycket och varje gång man träffar henne blir man inbjuden på fika. "Åh vilken trevlig människa" tänker ni, och ja visst det är hon. Problemet är bara att hon inte förstår vad gluten är. Det spelar ingen roll hur många gånger jag förklarar för henne vad jag kan äta och vad jag inte kan äta, rätt som det är säger hon något som gör att jag förstår att hon inte alls har förstått vad celiaki och gluten är. Detta gör att jag varje gång tackar nej till allt hon har bakat även om hon säger att jag kan äta det. Jag vågar helt enkelt inte lita på att det är glutenfritt bara för att hon tror det. Så när vi sitter där vid fikabordet med massa hembakade kakor och jag säger "Nej tack, jag tar bara lite kaffe" så känner jag mig så sjukt kräsen och annorlunda.

En annan situation som jag tycker är obehaglig är när man kommer till någon som verkligen har ansträngt sig för att fixa något glutenfritt. Jag får en hel efterrätt eller måltid alldeles själv, och alla andra får något annat… Jag vill verkligen bara försvinna därifrån. Jag känner mig utanför och som att jag hade en smittsamsjukdom och därför blir inlåst i en egen bubbla långt ifrån alla andra. Den sortens särbehandlig är jobbig då man vet att en annan människa verkligen har ansträngt sig, och ändå blir det så fel. Så samtidigt som jag känner mig ensam och utanför så får jag skuldkänslor över att jag känner så.

Att känna sig kräsen, annorlunda och utanför är nog ganska vanligt när man har en matallergi eftersom vi i Sverige lägger så mycket socialtumgänge vid mattiderna. Men att inte känna att man är en del av gemenskapen pågrund av att man inte kan äta allt som står på bordet är fel. Oftast är det nog man själv som tänker på det, men det kan vara nog så jobbigt. Mitt företag strävar därför för att leverera goda glutenfria alternativ som kan uppskattas både av den som lever med celiaki och den som inte gör det.

Att fylla en tårta kan låta enkelt men det finns en del tips som gör det ännu enklare. Jag tänkte försöka visa er hur jag gör och vad jag brukar tänka på.

 

Jag börjar med att skiva upp bottnarna och lägga plastfolie i den formen jag använd när jag bakade bottnarna.

Efter det lägger jag första botten i formen och brer/spritsar ut den fyllning jag vill ha.

Sedan lägger jag dit nästa botten och gör likadant. Överst lägger jag den översta botten. Att man lägger tårtan i den formen man använde när man bakade tårtan gör att man får en bra kant runt hela tårtan som gör att fyllningen inte rinner ut

När tårtan sedan är fylld drar jag åt plastfolien runt tårtan och ställer den i kylen för att fyllningen jag stelna lite. Oftast låter jag den stå så över natten innan det är dags att spackla tårtan.

Visst verkar det enkelt? :)

 

Igår spenderade lilltjejen dagen på Liseberg med mormor och morfar men eftersom jag fortfarande har ont  i foten kändes det dumt att följa med och bara halta runt. Lyckades ändå fördriva tiden hemma med massa småplock och lite annat smått och gott.

Började dagen med att baka bröd

 

Bestämde mig framåt eftermiddagen för att jag borde försöka mig på en kort och stillsam promenad, vilket resulterade i att jag hittade ett ljuvligt kantarellställe. 

Helt okej dag med andra ord :)