Jag har nog alltid tyckt om att baka även om intresset under de senare åren vuxit och blivit en passion i mitt liv. Från början var det bara en hobby, något jag gjorde för att jag tyckte det var kul, idag är det min terapi för att orka med resten av vardagen. Det är min tillflykt när jag inte orkar med något annat. Min glädje när dagen känns tung. Genom att få stå i köket och skapa kan jag hitta tillbaka till mig själv.

Under den senaste tiden har jag funderat mycket på hur min kärlek till bakning började, och jag tror faktiskt jag börjar komma fram till svaret. När jag tänker tillbaka på hur mitt liv var när jag var liten så hade jag det väldigt bra på många sätt och jag kan faktiskt inte komma på så många saker som jag ångrar från den tiden. Men när jag tänker tillbaks slås jag också av att de gladaste minnena jag har är hemma hos mormor och morfar. Och det är väl inte så konstigt i sig, de har alltid varit mina idoler som jag sett upp till. Jag älskar dem gränslöst och jag vet att dem älskar mig tillbaka. Att åka till mormor och morfar var det bästa jag visste.

Oftast åkte vi dit över en helg. Vi satte oss i bilen på fredageftermiddagen och åkte 20 mil som kändes som en evighet. Större delen av tiden sov nog både jag och min syster under bilresan men när vi kom till Eksjö och mamma tog fram telefonen för att ringa och säga att vi snart var framme vaknade jag alltid till med en härlig känsla i magen.  När vi kom fram hade mormor plockat fram mackor och massor med pålägg och av någon anledning smakade alltid maten bättre där än någon annanstans. Efter det gick vi och bäddade sängarna och plockade upp våra saker, kanske satte vi på tvn en stund eller läste lite i tidningar innan det var dags för ”kvällsfikat” som bestod av varm saft eller te. Sedan kröp vi allihop ner i sängarna för att sova, även om mamma och pappa ibland envisades med att dem skulle kolla på tv en stund till eller läsa några kapitel i en bok.

När morgonen kom, det spelar ingen roll hur tidigt jag vaknade, hade lukten av nybakat redan spridit sig i huset och mormor var i full gång ute i köket. Då tassade jag och min syster ut till henne för att hjälpa till, och vi var alltid välkomna. Framåt 8 tiden tyckte mormor att det var dags för frukost så då plockade hon fram den och gick och väckte mamma och pappa. Även vid frukosten var bordet så fullt med mat att vi knappt fick plats, men det smakade ljuvligt och jag vet att jag flera gånger önskade att frukosten aldrig skulle ta slut, men det gjorde den ju. Mamma och pappa som fortfarande var morgontrötta gick ofta och vilade en stund till medan jag och min syster stannade hos mormor. Ibland smög vi upp på ovanvåningen där morfar alltid hade godisburkar som vi fick äta hur mycket vi ville ur. Vid 11 var det kaffe och fika, och vid den tiden hade mamma och pappa också kommit upp ordentligt. Sedan hjälptes mamma och mormor åt att fixa lunchen som serverades vid klockan 13 och sedan var det kaffe och fika igen vid 15. Vid klockan 18 var vi framme vid kvällsmaten igen och så hade det gått ett helt dygn.